Mitt hjärta.

Det var inte lätt att vinka av den person man älskar mest av allt i hela världen på flygplatsen när båda lipade som små 3-åringar.. Vi grät/skrattade/pussades om vartannat den sista timmen på flygplatsen innan boarding. Sedan grät jag hela vägen till flygbussen, när jag steg på bussen och under bussresan hem. Har inte fått många timmars sömn under dessa dagar så somnade ganska fort och vaknade av att chauffören säger "Om 5 minuter Festplassen" (där jag skulle av) och ändå somnar jag om, men av ren tur vaknar jag när bussen sedan står stilla på festplassen. Efter bara några sekunder kom jag på att fille åkt och började gråta igen.

Vi har haft så otroligt mysigt under dessa dagar här i Bergen. Jag klarar inte av att berätta om vad vi gjort för det gör så jävla ont i hjärtat att skriva om det som var. För nu har han åkt hem igen och livet ska tillbaka till vardagen. Jag kan inte just nu förstå hur jag kan ha valt att lämna denna grabb och flytta till Norge. Det är för mig i skrivandets stund helt obegripligt. Fastän jag vet innerst inne att jag är lycklig här, så ser jag idag inget som helst ljus. Nu sitter jag här med världens fetaste huvudvärk för alla tårar som runnit. Börjar jobba om 3h och vet ärligt talat inte hur jag ska klara av det. Nu längtar jag tills ikväll när jag och sambon jobbat klart och vi kan krama om varandra länge och trösta varandra.

Kommentarer
Postat av: En Trogen Bloggläsare

men va söta ni är. lider med dig.

2010-12-30 @ 13:12:57
Postat av: Sambo

Vi klarar allt du och jag min underbara sambo.

2010-12-31 @ 11:02:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback