Nu slog det mig precis varför jag har en hejdundrande huvudvärk. Och varför
jag köpte 4 stora chokladkakor. Och varför jag bara vill gråta, fast jag sa till att
sambon bara häromdagen att jag är fullkomligt lycklig.

Det värsta av allt är att vara själv en sån här kväll. Antonia är ju borta t.om.
söndag så jag ska sova själv inatt för första gången på... över 3 månader?
Jag minns verkligen inte när jag som själv senast. För sedan den 12 oktober
har jag alltid haft min lilla antonia bredvid mig, och innan det praktiskt taget
bodde jag tillsammans med pojkvännen. Shit, nu blev ju detta hur läskigt som
helst! Men jag har blivit så stor utav det här äventyret. Klarar jag att DISKA,
TVÄTTA och LAGA MAT så klarar jag fan att sova alene.