du fantastiska människa.

Igårkväll blev jag lite nuttinutti för jag var sjuk och önskade bara att jag var hemma, låg i sängen och att mami kom in med en kopp varm nyponsoppa med lite kall glass i. Så vi blåste av vår Desperate-kväll (då är jag inte lite sjuk!!) och precis i passande tid frågade mamma ifall vi skulle skypea, och så fort jag såg hennes vackra, kärleksfulla ögon så brast jag ut i gråt. Att ens mammas blick kan vara så lugnande.. Efter att ha skypeat nästan en timme, vilket resulterade i rödsprängda ögon efter alla tårar, så gick jag och la mig kl 21.30. Så skönt att komma i säng i tid. Efter kanske 10 min hör jag hur antonia börjar "oja" sig därute. Hon vet att jag är ledsen och behövde sömn för att bli frisk, så hon sköter allt själv. Fick jättedåligt samvete, men var så otroligt trött så jag somnade..

I en hel timme hade hon hållt på igår, proppen hade gått efter halva tvätten, så alla våra kläder var blöta och blåa från sköljmedlet.. Hon hade på något vis fixat allt helt själv igår och det är jag väldigt tacksam för. För idag efter mycket sömn mår jag helt klart lite bättre. Så när jag vaknade imorse var mitt kaffe och min berocca klar. Så, tack Antonia, för att du är världens bästa sambo.