Att skicka in nytt skattekort är något vi svenskar måste göra här i Norge för att kunna räkna ut procentsatsen som vi ska skatta. Från då vi kom hit i oktober tills årskiftet så har jag och Antonia skattat 12%, vilket har varit rätt fett då vi tjänat mer än i sverige och den norska kronan är mer värd än den svenska. Men så för att slippa skatta 50% detta år så måste vi lämna in en ny blankett innan nästa lön, vilket är den 9e.. Så idag nekade jag jobb när de ringde imorse, tog sovmorgon och gick tilll skattetaten vid 13-tiden. Jag tog mig en kölapp och fick nr 283 och det nummer som just då betjänades var nr 224. Jahapp. Sätter mig ned och väntar, lyssnar på musik och läser lite skvallertidningar. Efter ett tag kom jag på att jag glömt mitt pass hemma (som man behöver ha för att få lämna in sitt skattekort). Så jag har inget annat val än att springa ut till bybanen för att åka hem och hämta det. Jag är tillbaka cirka 45 minuter senare och då var det något i stil med nummer 250/260. Så jag sätter mig återigen och bara chillar.

Efter en stund ringde Tine och jag går ut för att snacka med henne, för man fick inte prata i telefon i väntsalen. En stund in i samtalet kikar jag bara in lite för att se vilket nummer det var, 287 stog det då på tavlan. Jag letar bland mina papper efter min lapp, men hittar den inte!!! Det var bara en halvtimme kvar tills det stängde och jag har ingen ledig vardag förren om några veckor, så jag behövde verkligen komma in just nu. Så ser jag en kille gå ut genom en dörr och innan mannen som jobbade där han trycka upp ett nytt nummer så sprang jag in och berättade anfått vad som hänt, han bara "okej, kom in så hjälper jag dig". Var det så lätt alltså?!

jag älskar att stå i kö och vänta..