Jag har inte mått så dåligt eller gråtit så mycket som jag gjort ikväll på mycket länge. Ett beslut som kändes solklart, men när jag väl gjorde det som måste göras, så blev det liksom på riktigt och då kom tårarna. Det jag pratar om är nämligen uppsägning. Eftersom vi har bestämt oss för att komma hem till sommaren, och har x antal månaders uppsägningstid så var detta något jag var tvungen till att göra. Jag trodde aldrig att de skulle bry sig så mycket som de faktiskt gjorde. Och att jag var så omtyckt som jag var. Jag önskar bara jag kunde få något slags tecken på att det här verkligen är rätt beslut. För fan så jag trivs här!!! I såna här lägen finns det bara en sak som hjälper och det är min och pappas favvo: grillad kyckling. Så det gick jag & linn och köpte, och här sitter vi nu. Over and out.